The Craving of them all


Den här graviditeten tar verkligen rekord i ombyttliga cravings. I början fick jag kraftig hunger och kunde äta i princip allt och minst en Cola Zero gick ner varje dag. Sedan blev jag störtsugen på surt godis, helst de vitbruna cola napparna samt hård lakrits. Därefter kom glassen! Helst noggerpaketen från GB. Mumma! Allt höll i sig i ett par veckor åt gången.

NU däremot vill jag äta bullar och bullar till en förbannelse. Kanel, vanilj och Tosca och jag kan inte få nog utav det. Känner mig deppig när jag inte får en bulle per dag, men idag har jag pressat tre! Fatta tre stora bullar?! Man kan tro att jag skulle bli urled på det men icke. Imorgon kommer suget vara där igen skulle jag tro!
Det känns som att kroppen vill lagra kolhydrater inför den stundande förlossningen. Är det någon mer som känt samma sak?

Fortsätt läsa

Besökt specialistmödravården

I onsdags fick jag slänga på mig lite kläder och åka till Specialistmödravården på Huddinge sjukhus efter att både ha pratat med MVC och förlossningen. Det hela började i lördags då jag började märka av att Pyret rörde sig mindre och svagare. Jag tänkte att det kanske bara vara en sådan dag men sedan fortsatte det i samma mönster fram till på onsdagen. Jag ville inte stressa eftersom jag fortfarande kände den lille men skillnaden var så märkbar att jag ändå kände att det var värt ett samtal.

Fick lämna urinprov som såg fint ut och sedan satte de på CTG:t. Redan när hon placerade bältet över magen såg vi tydliga protest sparkar. Men suck kände jag!
Låg där inne i cirka 30 min och fick sedan träffa en jättetrevlig läkare. Hon konstaterade att hjärtljuden såg fint ut men att vi skulle känna och klämma lite samt göra ett ultraljud. När hon tog på magen så kände hon att Pyret låg med huvudet nedåt, inte konstigt att jag inte känt något på de vanliga ställena. Fick bekräftat att jag har fin foglossning också.
Sedan körde hon ultraljudet som jag tyvärr inte såg så mycket av då skärmen var riktad lite för mycket uppåt. För mig var det dock inte så viktigt att se, jag ville bara höra att allt var bra.

Största pluset var att ingen gav mig känslan av att jag var en nojig gravid utan sa bara att jag gjort helt rätt som ringt och kanske skulle ringa lite tidigare nästa gång.
Nu hoppas jag att jag slipper ringa igen och jag är så tacksam att allt såg bra ut!
Dagen efter var röjet igång igen och de senaste två dagarna har det nästan varit mer ös än innan. Vecka 28 nu och 12 veckor kvar till BF!

Fortsätt läsa

Från sorg till lycka – gravidberättelse

I november förra året upptäckte jag till en stor pirrande glädje att jag var gravid igen. Tankar och planering tog fart redan de första dagarna och jag ville även berätta för Nicke på lite roligare vis än ett telefonsamtal som det blev med Jennifer. När jag var på jobbet gick jag iväg till babyshop och köpte en söt liten body och tog en broschyr om Bugaboos vagnar.
När jag kom hem hade jag ett nervöst leende på läpparna och det tog ett ögonblick för Nicke att förstå. Han trodde först att det var till Jennifer och jag fick säga flera gånger att den kanske var lite för liten till henne. När polletten väl trillade ner fick jag ett glatt leende tillbaka!

Sedan började ”helvetet”. Jag mådde fruktansvärt illa när jag åkte tunnelbana, precis som när jag väntade Jennifer. Folk verkade inte ha duschat på evigheter och den ena var värre än den andra. Brösten ömmade från start och jag mådde allmänt dåligt. Någon vecka efter att vi fått veta började jag plötsligt små blöda. Vill inte oroa mig så mycket men när det sedan till tog förstod jag att den lilla inte längre fanns med oss. Fick det sedan konstaterat på Huddinges gynakut.
Jag trodde inte att jag skulle bli så ledsen som jag blev, hann bara gå till vecka 7 men huvudet hade gått så mycket längre. Det var tur att man hade Jennifer att gosa in sig med på kvällarna när det blev som värst. Kände mig så misslyckad och att det nog var mig det var fel på. Den 1 december hade jag sista blödningsdagen och kunde försöka gå vidare därifrån med samma känsla i bröstet.

December passerade och januari kom men mensen uteblev. Först tänkte jag att det nog bara tog ett tag för kroppen att återställa sig. Jag hade fortfarande bröstkorgen täckt av hormonfinnar, precis som det blev efter att Jennifer kom. Men inför en utgång kände jag att jag inte ville riskera en eventuell graviditet igen och tog ett test.

Det visade starkt positivt men jag trodde fortfarande att det var efter missfallet och ringde sjukvårdsupplysningen för att få vägledningen. De tyckte att jag skulle få gå till gynakuten för att se vad det var som spökade och redan samma vecka fick jag en tid. Nervöst åkte jag dit för att få höra domen. Vet inte hur många funderingar som hann fly förbi i huvudet!

Inne hos gynekologen konstaterade han att det var något där. Jaha, sa jag, vadå? Ja, det är säck och småprickar men svårt att avgöra om det är en aktiv graviditet eller icke. Vi bestämde att jag skulle komma tillbaka efter någon vecka för att se vad som hänt.
Jag hade väldigt svårt att smälta beskedet och hemma höll vi huvudet kallt.

Besök nummer två kunde vi tydligt se att säcken vuxit och den där lilla vännen likaså. Dock var den fortfarande för liten för att kunna se några hjärtslag men att det var en ny graviditet rådde det inga tvivel om. Fullgången graviditet blev beräknad till 5+6 och vi vågade fortfarande inte hoppas för mycket. Missfallet låg ju fortfarande som en hämsko och vi ville se första trimestern passera.
Gynekologen ville att jag skulle få slappna av och sa att jag därför fick en ny tid igen efter ett par veckor. Under tiden skulle jag lämna lite blodprov (det fick jag efter första besöket också) för att mäta HCG-nivåerna.

Tredje besöket och ytterligare tillväxt av ”klumpen”. Denna gång fick jag även se små pickande hjärtslag. Vilken känsla! Den levde! Graviditeten blev mätt till 8+3 och han såg även att jag hade en blodklump som låg där inne, annars såg allt fint ut. Han önskade mig lycka till och nu var det dags för att skriva in mig hos MVC.
Jag hade turen att få komma till samma barnmorska som med Jennifer och vi bokade in KUB-besök, läkarbesök och ett nytt besök till henne. Läkarbesöket fick jag inbokat till veckan därpå men därinnan hann paniken ske. På väg hem från jobbet en dag fick jag ett meddelande från ”mina vårdkontakter”. Det var från Caroline, min barnmorska, som beklagade att jag fått missfall och önskade mig lycka till. PANIK! Det var ju det jag skickat i december och inte aktuellt nu. Dagen efter rusade jag upp för att lösa detta. De kunde inte förklara vad som skett men beklagade djupt. Förstod att det inte var roligt för mig att få missfallet slängt i ansiktet igen. Dessutom ville jag verkligen ha min tid då jag ett par dagar innan fått en blödning igen. Trodde ju redan att det var kört men ville få det bekräftat.
Allting ordnade sig och jag fick min läkartid.
Vi pratade om mina depressioner och vi tog beslutet att jag behövde börja medicinera igen och jag fick ett nytt ultraljud. DET var MAGISKT! Den där lilla mådde så bra och hade både fått armar och ben. Äntligen började jag slappna av!

Det blev dags för KUB:en. Från klumpen hade det blivit ett litet Pyre och det fanns ingenting att anmärka på. Nacken såg bra ut och alla delar satt på plats. Pyret rörde sig fint och jag kände mig äntligen så glad.
För att nämna så hade jag inte haft ett enda gravidsymptom sedan start så att våga tro att det faktiskt var så var väldigt svårt.
Nu började sugen komma och även magen. Första trimestern var slut!

Så var det dags för rutinultraljudet. Återigen såg allt fint ut med Pyret, en riktig liten spetsnäsa hade den. De flesta har sagt att den är från mig. Inte visste jag att jag hade sådan snok!
Dock så såg barnmorskan hade jag hade ett myom i livmodern. Det är inget farligt men kan ge komplikationer vid en vaginalförlossning. Av den anledningen ska vi nu på ett nytt ultraljud i början av augusti. Tänk vad man fått följa denna lilla!

Det känns ganska ovisst hur allt ska bli men jag njuter av att veta att Pyret mår bra sedan får resten vara. Men funderingar finns där såklart. Vi vet inte vilket kön den lilla har utan den spänningen vill vi se den dagen det är dags. Det är härligt att känna alla rörelser och veta att allt står väl med den lilla. Med Jennifer hade jag moderkakan i framvägg, som en kudde, det gjorde att vi knappt kunde känna sparkarna. Denna gång är helt annorlunda! Så kul att få känna på både och. 
Nu är det blott 3 månader kvar tills Pyret är här! Sedan är vår familj komplett.
Vi längtar!

Fortsätt läsa

På babylistan

När man kommer till barn nummer 2 är listan på saker man behöver betydligt kortare. Dock har man ju vissa saker man kommer på att detta hade jag behövt eller detta vill jag ha denna gång. Tycker faktiskt att man lista är bra kort än så länge (visst är jag duktig som inte går bonanza?).
Då Jennifer är född mitt i sommaren har jag insett att kläder i de små storlekarna är något jag kommer behöva fylla på med. Allt är nästan kortärmat av det vi har plus att hon låg mestadels i blöja när vi var hemma. Men jag kommer ta det lugnt med inköpen eftersom man sedan kanske vill köpa något helt annat som är mer ”tjejigt” eller ”killigt”.

Annars är det mest saker vi kommit på att vi behöver till Pyret för att kunna underlätta vår vardag. Ett mindre barnvagnslås var A till O för mig och gungan är något Nicke valt ut. Badstödet var något vi aldrig hade till Jennifer och denna gång vill jag kunna slappna av mer när vi badar Pyret och har faktiskt sett hur detta kan underlätta badandet.

Nedanför bilden har ni länkar till alla produkter om ni själva blev sugna på något!

Barnvagnslås med larm  Graco Babygunga  Badstöd för baby  Babynest  Bäddset från NG baby Circus  Kläder från Kappahl

Fortsätt läsa

Babybox – Babyproffsen


Så var det äntligen dags för ytterligare en babybox. Denna hämtade jag ut på babyproffsen och jag är riktigt nöjd med innehållet. Det var mycket från Pampers, då de verkar ha ett samarbete med dem.
Boxen innehöll bland annat både blöjor och våtservetter från Pampers. Man fick även en anti-kolik flaska från MAM och en matningssked från Bambino. Nu har ju vi kvar massor av skedar men de har en tendens att gå åt. I lådan fanns även ett till paket med våtservetter och en haklapp plus de vanliga broschyrerna.

Nu har jag nog bara en eller två boxar kvar att hämta ut. Den ena är från Libero och ICA maxi och den minns jag att jag älskade sist och sedan är det en från apoteksgruppen.
Ska se när jag lyckas lägga vantarna på den sist nämnda.

Fortsätt läsa

Jennifer och Pyret vecka 23

Redan imorgon går vi in i nästa vecka men kände att jag ville hinna publicera jämförelsen innan dess. Veckorna går så fort denna graviditet men samtidigt känns det väldigt långsamt. Jag mår fortfarande oförskämt bra! Inga direkta gravidkrämpor utan lite småtrött. Ser till att vila på dagarna och ta det något så när lugnt. Men idag har jag totalt misslyckats på den fronten. Jag har målat en vägg och sedan åkte vi till IKEA och köpte Jennifers nya säng.
Gick en tur upp till centrum och på hemvägen slog sedan höften till med en rejäl smärta. Fötterna är jag ”van” vid att de ömmar efter att jag varit igång mycket men detta i höften hoppas jag försvinner illa kvickt.


Jag vet inte hur stor skillnad man kan se, men magen är betydligt rundare denna gång. Tror att denna bebis ligger längre fram samt att jag har moderkakan i bakvägg (framvägg med Jennifer). Men ja, större är jag!
Bebisens sparkar har jag känt ordentligt sen vecka 19 och nu är det fullrulle därinne. Framför allt på kvällarna kör Pyret på med ett kick- och pick-maraton och igår fick även Nicke känna ett par riktigt ordentliga sparkar.
Har även cravings på sura godisar och hård lakrits. Har ni läst någon skröna om vad det ska vara för kön?

Nu längtar jag framåt och är redan nu väldigt redo att ta emot denna lilla vän! För ja, magen börjar påverka mobiliteten och jag känner mig som en flodhäst. Fast det är så värt det…i slutändan!

Fortsätt läsa

Babybox – Lloyds och Apotek Hjärtat

Precis som under förra graviditeten så har jag samlat på mig några babyboxar. Som man brukar säga; gratis är gott! Om jag jämför så är innehållet betydligt sämre detta år men jag är glad för det lilla.
I första box-inlägget visar jag vad Lloyds Apotek och Apotek hjärtats boxar innehöll.


Apotek hjärtat
Förutom lite prover från olika företag så fick man detta år babytops, våtservetter, angry birds tröstisar och en napp från tommee tippee. Mest nöjd blev jag av nappen och babytopsen. Just topsen är något vi nästan enbart använde för att rengöra naveln i början, så det kändes som en tråkig sak att lägga pengar på.
Förra boxen fick man betydligt mer i eller just då uppfattade jag det så. Länk till den finns här!


Lloyds Apotek
Denna box tyckte jag betydligt bättre om en första boxen. Den innehöll, precis som alla andra boxar, lite prover. I fullstorlek fick öronproppar (som jag vet att jag kan behöva i början om vi får en lika envis fröken som Jennifer), nagellack, ytterligare ett paket våtservetter och en napp från MAM.
Vi har ju bestämt att försöka få pyret att ta napp på en gång och vill då vara redo med flera olika sorter. Nu har vi två och ska köpa in några till men avvaktar två boxar till.
Länk till min första box!

Fortsätt läsa

Gravid – Vecka 20

Sanslöst men det är redan halvtid. Nu väntas den tuffaste biten! När man blir otymplig, känner sig som en uppsvullen ballong och det där glowet aldrig infinner sig. Jag och en vän som också är gravid satt och pratade om just det där med ”glow”. Varken denna gång eller med Jennifer kände jag mig vacker. Ansiktet är värre denna gång! Jag har fått en hel del pigmentförändringar och dessa har till och med hamnat mellan bysten. Jag är dessutom hålögd (väldigt blå runt ögonen) och ser rätt grå ut. Avundas er som faktiskt får detta glow!

Annars mår jag ändå väldigt bra. Lite småbekymmer med magmunnen, men det är lätt reglerat av att äta lite mindre. Dock har jag börjat få vätska i händer och fötter, värst har det varit efter jobbet. Då kunde jag knappt gå dagen efter, men nu är ju den eran slut i mitt liv och jag är arbetslös på heltid igen. Trist men kanske lite bra för mina arma ben! Mottager gärna alla tips för att lindra svullna vrister. Jag har stödstrumpor och försöker ha benen högt på kvällarna men tycker att det sistnämnda hjälper föga.
Vi har varit i väg på RUL och fick veta att denna gång ligger moderkakan i bakvägg. Inte konstigt att jag kände små rörelser så tidigt. Med Jennifer låg den i framvägg. Kul att få testa på både och.
Mer om ultraljudet kommer i ett annat inlägg.
Något jag inte kommer ihåg är hur ont bröstvårtorna kan göra! De senaste veckorna har de ömmat så mycket att jag nästan vill grina. Vet inte hur länge det ska fortsätta att göra så ont eller vad man kan göra för att lindra. I bh:n sitter de mer still så det är det bästa jag kommit på än.

Nedan kan ni se skillnaden mellan dessa graviditeter. Jag är redan nu betydligt större, dock hade jag en högra utgångsvikt denna gång och det gör nog sitt. Annars tycker jag nog formen är ganska lik varandra.

Bilden är tagen i 19+6 och idag når vi 20+3

Fortsätt läsa

När liten blir stor som i storasyster!


Äntligen kan jag berätta för er vår stora överaskning; vi ska blir fyra! Jennifer ska alltså bli storasyster! Hon har ju inte förstått något ännu men vi försöker få henne att vara med. Tror att det kanske väcks större förståelse när magen växer mer och hon kanske till och med får känna någon rörelse. Än så länge tycker jag att jag mest ser lite lönfet ut men är betydligt större den här gången. Magen ser så rolig ut när jag ligger på rygg (vilket redan syntes i cirka vecka 11), då blir det en hård bula som framträder riktigt tydligt. Med Jennifer var det inte alls så.

Annars mår jag oförskämt bra! Lite trött och svårt att komma igång pågrund av ”segheten” men det är egentligen det enda. Plus ömma bröst, men det är ju ingen direkt nyhet!

Så säg hej till Pyret som beräknas komma till oss i september!

Fortsätt läsa