Teorin om hjärtslagen + MVC-besök

Idag var det dags för MVC-besök igen. Det sker ju väldigt glest när man är omföderska så sist jag var där var i slutet av maj. Idag befann vi oss i vecka 25 (24+6) och det var äntligen dags att få lyssna på hjärtljuden. Iiiihh, som jag längtat!
Jag vet ju att Pyret lever eftersom jag känt den sedan vecka 19 ordentligt och nu får jag ju ordentliga sparkar. Men för mig handlar det lite om att testa teorin om hjärtslagen. Har ni hört om den?
Teorin utgår iallafall från bebisen hjärtslag. Om slagen är under 140 så är det en pojke och över 140 en flicka. Med Jennifer stämde det till 97%, under ett av besöken låg slagen på 138.
Idag visade slagen på stabilt mellan 142-146, så enligt dessa är det en liten flicka där inne. Vi har ju valt inte kolla upp könet på ultraljudet men jag tycker att det är fantastiskt kul att spekulera.

Förutom hjärtljuden pratade vi om lite krämpor, mätte magen och tog diverse prover (blodvärde, socker etc). Alla värden såg bra ut! Fantastiskt med tanke på hur dåligt blodvärde jag hade när jag väntade Jennifer. Magen var lite större än kurvan, men det är inget att oroa sig för.
Jag har nu börjat få lite krämpor med bäckenuppluckring på ett väldigt oskönt ställe, nämligen på insidan av låren och ljumskarna. De förvärras när jag går så försöker röra mig lagom. Det var dock okej att ta alvedon vid de tillfällen som problemen är som störst (även om det skulle bli varje dag). Sedan har jag ett myom i livmodern och det var tydligen den kompisen som orsaker värk på vänstersida, ungefär där äggledaren sitter. Det går tyvärr inte att göra något åt det just nu så jag hoppas bara att det inte ska bli värre.

Jag känner att jag ligger lite efter med den här graviditeten. Tiden bara rusar iväg och jag har lovat en sammanfattning hur starten var och nu känns det som att jag nästan börjar få lite bråttom. Imorgon ska jag se till att få in lite bilder och börja skriva, hoppas bara att jag kommer ihåg det jag ville berätta.
Här får ni åtminstone se Pyret på ultraljudet i vecka 20. Det är så overkligt att det finns en liten ”färdig” människa i kroppen. Man vänjer sig aldrig vid den tanken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *