Förtvivlat förtvivlad

Det var verkligen längesen jag mådde såhär. Vill egentligen bara kasta in handduken, dra täcket över huvudet och vara ledsen i ett par år eller så. Känns som om jag bara sårar de jag tycker allra mest om, att allt jag gör bara blir fel. Försöker se glad ut men inuti är ett stort hål, ett hål som värker och som väntar på att börja läka. 
Vill inte göra ett smack utan mest sitta i mitt hörn i soffan så att det inte finns en möjlighet att jag gör någon annan illa. Jag vill inte prata om det och jag vill bara vara…

Ibland måste man få skriva av sig och må rätt uselt…
 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *