Välkommen till världen älskade dotter

Hej igen,
Nu har vi landat ganska ordentligt hemma och börjar komma till ro i vår nya lilla familj så jag tänkte passa på att berätta om när liten kom till världen. 

När jag skulle gå och lägga mig den 29 juni kändes det himla knasigt i kroppen. Magen var stenhård och det var svårt att röra sig, men jag somnade ialla fall gott. Jag vaknade klockan 3 av värkar och var helt säker på en gång att förlossningen startat. Eller nej, inte riktigt men efter att värkarna hållt i sig i en halvtimme väckte jag Nicke och sa att det startat, men sa att han kunde somna om. 
Jag gick upp och satte mig i soffan för sova var helt uteslutet. Satte på Solsidan säsong 1 och fnissade av mig mellan värkarna som kom så gott som konstant med 10 minuters mellanrum.
 
Vid 6 kom en nyvaken sambo upp och började göra sig redo för att åka till jobbet. Jag frågade honom vart han var på väg och berättade sedan igen att han inte skulle jobba idag för att det startat på riktigt. Som parentes kan jag ju säga att hon egentligen var beräknad till den 10 juli så inte konstigt att det inte riktigt trillat in att det var på gång.
 
Vi fortsatte att se på TV och klockade värkarna. Klockan 12 åkte vi in för en kontroll men jag var bara öppen 1 cm så vi fick åka hem igen med rekommendation att ladda med kolhydrater. Sagt och gjort; vi stannade på bästa pizzerian och jag slukade upp hela utan problem!
 
Sedan fortsatte väntan. Slemproppen gick och värkarna ökade i smärta och täthet men det verkade aldrig bli dags att åka in. Klockan 21 ringde vi förlossningen igen men då hade de inte några lediga rum och eftersom vi verkligen ville till Huddinge så valde vi att stanna hemma ett tag till. 
Halv tolv var det äntligen dags att åka in och strax innan 00.00 var vi inskrivna. 
Värkarna var kraftiga men inte olidliga så avvaktade med lustgasen men ganska snart var det dags att starta med det också. 
 
Timmarna gick och jag körde på med lustgasen som de ökat i styrka. Värkarna var grymma men jag ville inte ta epidural för rädsla av olika slag. Dock efter 7 timmar med ruskigt kraftiga värkar som gått över till att jag både skrek, grät och skakade kastade jag in handduken och bad dem ta fram det tyngre artilleriet. 
Narkosläkaren var snabbt på plats och ett par riktigt nervösa minuter startade då hon skulle sätta epiduralen. 
Vilken lycka när lindringen väl tog! Smärtan försvann nästan helt och jag kände bara trycket nedåt.
 
Jag har lite taskig koll på tiden men någongång vid 11 den 1 juli konstaterade de att jag var fullt öppen men att det fortfarande kunde ta 2 timmar. 
Tro mig att jag därför fick en chock när de kom in efter typ en kvart och sa att det var dags att krysta. Cirka 20 minuter senare låg en alldeles förtjusande liten flicka på mitt bröst och mitt hjärta svämmade över på en gång.
 
Jag kan inte förstå att hon är här för att stanna. Hon ger mig redan så mycket lycka och det är helt fantastiskt hur snabbt man kan älska en så liten varelse. ♥
 
Luna Jennifer Rydén
Vikt: 3180 gram
Längd: 48 cm
 
 
0 kommentarer Lägg till din

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *