I söndags bröt helvetet ut här hemma. Det kom sakta smygandes med lite halsont och sedan fortsatte det att eskalera. När jag vaknade i måndags var det som en smäll på käften. BAAAM! Har nog aldrig känt mig så sänkt av en ynka förkylning. Det måste vara det här alla män gnäller om. 

Tyvärr har man inte riktigt tid att vara sjuk heller, så jag har bitit ihop och kört på eller nej, i måndags tog jag det bara lugnt. Hade en riktig serie-dag. Såg 4 avsnitt av Once Upon a time som äntligen kört igång igen och hann även med Supernatural och Criminal Minds, som vardera släppt ett nytt avsnitt.

Igår däremot blev det inte till att ligga på latsidan. Efter att knappt sovit något på hela natten så bar det iväg till jobbet (visserligen till 9.30, men med barn är jag ju uppe från halv sju cirkus iaf). Jag jobbade själv de första timmarna och trots att kroppen inte riktigt fungerade så fick jag det att funka. Vid 12 dök Cicci upp och kunde hjälpa mig med lite småpill som inte mina fingrar ville samarbeta med. Som tur var slutade jag tidigt så vid två åkte jag hem och hämtade upp Jennifer. 

Idag har jag däremot kunnat vila en stund på dagen så känner mig lite piggare. Har det vänt kanske? 
Lämnade Jennifer tidigare för att kunna åka till arbetsförnedringen för ett obligatoriskt informationsmöte. Det var totalt meningslöst för min del. ALLT de gick igenom hade jag redan kunskap om eller inte kan göra för att jag inte får på grund av a-kassans regler. Jag applåderar. Känns värt min tid verkligen! Sedan blev jag som vanligt beskylld för att inte gjort saker bara för att de inte fyllt i det. Suck! 

Efter det åkte jag iaf hem och sov och sedan var det uppföljningssamtal på dagis. 

 

Nu sitter jag här en snabbis mellan duplo-bygg och bus. Det blir många avbrott bara att få till ett inlägg, fröken tycker fortfarande inte om när jag sitter här. 
Imorgon ska jag träffa en ny samtalsperson (äntligen). Ska bli så skönt att kanske få hjälp med min ångest som är sjuresorvärre än vad den varit på länge.