Biverkningar och besvikelse

Nu ska jag berätta något som för mig är lite jobbigt men behöver få ventilera mig. Jag har under många år (egentligen sedan tonåren) varit deprimerad. Det har varit så illa att jag i perioder kunde gråta i timmar och allt jag annars tycker är kul har jag varit helt ointresserad av. Orken att göra saker har och finns fortfarande inte i perioder. Men efter att allt började trappas upp i samband med mensen så fick jag börja äta medicin, det ökade från att ”bara” vara ledsen och apatisk till att även kunna bli arg eller irriterad för ingenting. Jag blev ordinerad att äta Citalopram två veckor och sedan hålla upp i två veckor osv. Det jag och min sambo märkte ganska snabbt var att problemen blev bättre men sedan blev allt mycket sämre under de veckor jag inte tog (inte så konstigt) så jag började äta det på heltid samtidigt som jag började gå och prata hos en psykoterapeut. 

Den kvinnan jag träffade via vårdcentralen var väldigt bra, gav mig fina tips hur jag kunde arbeta med mig själv och verktyg att använda i vardagen. 
Det började bli lättare att slå bort onda tankar även om de både då och nu poppar upp ibland. 
Sedan blev jag gravid och MVC remitterade mig till en psykolog i Globen som är specialiserad att ta hand om föräldrar. Henne började gå hos i somras, juni 2015. De första två gångerna fick jag en väldigt bra känsla men sedan började allt bli konstigt. 

Jag har väntat på att få mer verktyg att jobba mer men de kom aldrig. Istället har jag gått med känslan att hon inte tagit mig på allvar och att hon försökt separera mig och min sambo. I vintras blev jag sjuk och var tvungen att avboka min tid, hon skulle då återkomma med en ny tid, en månad senare ringde jag själv och undrade vad som hände. Efter lite bortförklaringar fick jag en ny tid. 

När jag kom dit fick jag vänta 20 min tillsammans med min dotter och sedan fick jag kortare tid för mitt besök. Gick därifrån med en riktigt dålig känsla. 
Gången därefter var för någon vecka sen och det blev droppen. Jag skulle svara på ett formulär om massa olika saker; alkohol, ptsd, adhd, tvångstankar etc. Vid en fråga som jag svarade ja på pausar hon och ger mig en utskällning! Jag borde tänka annorlunda eftersom jag satt ett barn till världen och att jag är oansvarig. Det hela slutade med att jag satt och grät under hela samtalet och vi skiljdes åt under en spänd stämning. 
Under både det samtalet och sessionen innan nämnde jag att mitt recept var slut och just under sista att jag hade cirka en vecka medicin kvar. Hon sa att hon skulle säga åt en läkare att skriva ut nytt snarast. 
Dagarna gick och inget recept kom in, ångesten växte att jag skulle behöva gå tillbaka till henne så jag ringde ett samtal till en patienthandläggare som inte tyckte att hon handlat riktigt okej. Hon skulle vidarebeforda min upplevelse till henne och hennes chef och även ta upp mitt recept. 
I söndags tog jag mina sista tabletter och jag sitter utan medicin men med biverkningar istället. Hjärtklappning, pulserande huvud och lätt yrsel. Vet inte vart jag ska vända mig mer så därför har jag idag bokat tid till VC för att se om de kan hjälpa mig. 

Känner mig ledsen, otrygg och vilsen och rädd att behöva träffa psykologen igen och få fler utskällningar. På måndag börjar jag på ”ångestskola” på samma vårdmottagning och skräcken att möta henne i korridoren är ofantlig! 

Mitt lyckopiller ♥
0 kommentarer Lägg till din
  1. Det finns såna puckon i vården, stå på dig! Det är hon som har gjort fel och borde vara nervös för att träffa dig inte tvärt om. Styrke kramar 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *