Liten blir stor men viljan består

Ja, del 3 dröjde lite men den kommer och jag har inte glömt bort det. Jennifer har som vanligt en otrolig vilja och önskar ha sin mammas uppmärksamhet mest hela tiden. Så fort jag försöker sätta mig vid datorn så är hon där och gnäller och klänger så nu har jag faktiskt gett upp. Bättre att ge henne den tid hon behöver, snart börjar hon ju ändå på dagis. 
 
Så vad har hänt sen hon fyllde 1 år kan man ju undra? Försöken till att gå blir fler och fler och ingenting går säkert hemma längre då nyfikna fingrar gärna pillar på allt. Nej är ett ord hon förstår men väljer att inte lyssna på, då får man ryta ifrån ordentligt. 
Efter Spanien gick det inte mer än en dag och sen ville hon försöka äta själv. Sakta men säkert ser jag henne göra framsteg, men ofta ber hon om hjälp att få upp saker på gaffeln eller skeden. Matas är inte alls kul längre, barnmat lika så! 
Favoriterna är Pasta och köttfärssås, köttbullar och hot dogs (näringsrikt!). Men i veckan ska hon få smaka pannkaka för första gången då vi återintroducerar mjölkprotein i kosten. Hittills har allt gått superbra så bara att hålla tummarna att det fortsätter så.

Ja, just, idag klippte vi luggen för första gången också! Allting ska ske en första gång och för varje gång inser man att liten blir stor…
 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *