Innan vi fortsätter så glömde jag att nämna att på söndagen blev vi inskrivna i något som kallas för mobilen. Det innebär att man får besök hemma av en sjuksyster en gång om dagen.
Måndagen började illa. Jag vaknade och såg att Nicoles andning var mycket mer ansträngd än tidigare. Jag försökte få tag på mobilen men klockan var bara 6 och de hade inte börjat ännu. Då ringde jag Nicke och frågade hur jag skulle göra. Någonstans inom mig såg jag allvaret men samtidigt var jag orolig (återigen) att jag bara nojjade.
Nicke blev direkt hemskickad och halv åtta stod vi hela familjen på Huddinge akuten och väntade på vår tur. Helt plötsligt ser jag att Nicole blir röd i ansiktet och hur hon kväljer massa kräks. Ut ur hennes mun rinner gulgrönt slem i mängder och hon blir samtidigt likblek i ansiktet. Stackars liten!
Vi blev direkt hänvisade till barnakuten igen där vi fick ett eget rum på en gång. Det konstaterades att Nicole fått en öroninflammation och rosslade och pep i luftrören. Hon fick inhalera både koksalt, adrenalin och slutligen testades även ventoline. Det gjorde henne lite bättre och hon såg till och med lite pigg ut ett ögonblick. Tills vi skulle gå och hon återigen fick en sådan där äcklig kräkning så att hela hon bleknade. Jag kände mig inte riktigt okej med att åka hem men vi gjorde det iaf och köpte hem Mcdonalds till middag. Jag testade deras nya sallad med belugalinser. Supergod och rekommenderas varmt!
Med oss denna gång fick vi också en ailos-maskin. Det är alltså en egen liten inhalator-maskin så att vi kunde inhalera Nicole själv vid behov. Det var precis som att hon förstod att det gjorde gott för henne och gapade stort när masken kom.
