Wow, helt otroligt, det har gått nästan 1.5 år sedan jag sist skrev ett inlägg och innan dess var det sparsamt också. Vill väl inte påstå att det kommer bli någon mastodont skillnad kanske nu heller men ett är mer än inget alls.
Senaste åren har dagarna gått i ända och det har varit väldigt mycket att landa i. Så fokuset har helt och hållet legat på familjen och jobbet. Vilket har känts helt rätt för att inte gå under i någon form av överpresterande stressvardag.
Efter ett år har jag äntligen börjar landa och få lite självförtroende i det jobb jag har idag. Nu jobbar jag som ecommerce utvecklare på en bildbyrå och det är allt annat än lätt vissa dagar och mina gråa hår (japp, jag sa det) har blivit betydligt fler. Jag hade med mig en hel del kunskap från min utbildning men det räckte inte långt när jag väl satt där i stolen och skulle utföra jobbet. Förståelsen hade man men det var otroligt mycket att sätta sig in i men som sagt nu har jag börjat landa och känna att jag även klarar svårare uppgifter.
Det som dock mer eller mindre tagit knäcken på oss senaste tiden och som verkligen ätit upp tid och ork hände i september. Min yngsta dotter, Nicole, fick diagnosen diabetes 1. Men hon gjorde verkligen skäl för sitt namn, Sol, trots massor av stick och sprutor samt massor av tråkiga ”vuxen-möten” så sviktade inte hennes humör. Den ungen kan verkligen imponera!
Efter en vecka på sjukhuset kom vi hem och det har verkligen tagit tid att landa i allt. Pump- och sensor-byten ska passas in, hållas koll på blodsockret konstant, väga mat osv. Men även det blir ju vardag till slut och det är väl där vi är nu.
Men nu är jag här, kanske för ett inlägg, kanske för fler! Vi får se och ta en dag i taget!
Livet hörrni!