Godkväll!
Här har barnen precis somnat och filmen för kvällen har precis rullat igång. En gammal klassiker, Braveheart.
Har dukat upp med kräftstjärtar, saltgurka och saltiner. Precis det min kropp begärde efter gårdagens födelsedags firanden. Först maskeradkalas och sedan bjudning hos min gamla chef. Känt mig en aning sliten idag så lär bli tidigt i säng för att orka upp imorgon.
Ville bara kika in en snabbis. Nu blir det full fokus på filmen. Ha en fin kväll!
Tisdagar innebär ingen skola utan plugg hemma, men i sedvanlig ordning gick jag och lämnade barnen till åtta och gick sedan hem för att vika tvätten. Vid tio hade jag massage inplanerad så strax innan drog jag iväg till centrum och passade på att lämna in en retur till hm.
Tio i tio klev jag in på massage-salongen och tog av mig skorna, sneglar ner på telefonen och ser att förskolan ringer. Det var bara att sätta på sig skorna och ursäkta att jag var tvungen att avboka tiden. Som tur är känner jag “mina” massörer väldigt väl.
Nicole hade varit jättegnällig sedan jag lämnat henne på dagis men väl hemma tystnade hon och såg bara väldigt, väldigt trött ut.
Jag gjorde iordning en välling till henne och på två röda sov hon.
Jennifer ville pyssla och vi satte oss och ritade lite i väntan på att lillasyster skulle vakna.
Lunchen intogs och vi klädde på oss för att gå och hämta ut två nya paket som kommit till posten. Det var maskeradkläder till kalaset på lördag, men dem får ni se senare.
Jennifer hade bestämt att hon ville pyssla vidare och göra lite höstpyssel. Vilket innebar att hon ville klistra löv. Självklart! På vägen hem från centrum stannade vi till och plockade en massa löv för att ta med oss hem. 
Och sedan var det bara att slå sig ner och klistra. Många papper blev det med löv på men roligt hade hon.
Helt enkelt en helmysig dag och visst, jag hann plugga också så ingen skada skedd!
Det gäller att ta vara på de sista strålarna som värmer innan vintern är här. Så i fredags passade vi på att stanna ute på gården när jag ändå hämtade tjejerna lite tidigare.
Vi lekte i sandlådan och gungade loss. Jennifer har blivit en riktigt klippa på sandkakor medan Nicole fortfarande är inne i vakta-så-att-jag-inte-äter-sand-fasen. Trots att vi var pass på lyckades hon trycka en hel liten näve med sand. Unge!
Tänk vad stora de börjar bli!
Idag tog Jennifer ett stort steg och gick till förskolan utan blöja. Nappen slutade hon självmant med för någon vecka sedan. Hon är ju “stora tjejen” nu som hon säger! Och det är lätt att man glömmer bort att bara är tre år. Så stor men så liten!
16 september dukades det upp för kalas för vår lilla prinsessa. Vi hade hyrt föreningslokalen så att alla skulle få plats utan problem.
Jag tycker om att knyta ihop fester i en färg eller tema och denna gång fick kalaset gå i rosa och vitt, men huvudpersonen kläddes i guldklänning med matchande krona.
Dagarna innan stod jag fullt fokuserad och gjorde tårtor. Caketopper kaninen gjorde jag tidigare i veckan för att jag inte ville känna stress över att få till den. Tårtorna bestod av chokladbotten fylld med chokladmousse och blåbärsmousse samt vaniljmousse och blåbärsmousse. 
I present av oss fick Nicole en pekbok som jag gjort via fotoklok.se. Man kan välja mellan olika modeller och sätter sedan in sina egna bilder. Jag valde bilder på familjemedlemmar och avslutade med bilder på Nicole där hon gjorde olika saker. Jennifer fick en likadan när hon fyllde ett. 
Vi sjöng för födelsedagsbarnet och blåste ut ljuset från hennes siffertåg. Efter fikat var det dags för presentöppning. Hon fick så himla mycket fint och bra saker bland annat aktivitets-kuber, pengar till en ny säng, tågbana och kläder.
Trötta och nöjda landade vi sedan hemma igen. Barnen lekte med alla nya saker och jag tog och pustade ut ordentligt i soffan.
På det stora hela var vi alla mycket nöjda över dagen och stort tack till er alla som kom och firade vår lilla prinsessa! ♥
Jag vet inte var jag ska börja. Det känns som att jag har en bomb i bröstet som gör sig redo att explodera. En dag då ångesten kommer ta över mig på riktigt!
Jag är sprängfylld med ångest och den ena saken utlöser den andra. Jag avskyr att ha saker som ska bokas in och som aldrig blir klart för att återkopplingen inte sker som den ska. Stress och ångest för att jag ska glömma!
Jag hinner inte med hemmet och det känns som att vi bor i ett illaluktande bombnedslag. Man vet inte var man ska börja! I och med det så får jag dåligt samvete gentemot barnen och det blir en stor ångestcirkel.
Det känns som att jag försummar familj och vänner men jag har ingen ork eller motivation längre. Inte ens TV och film lockar mig som det gjort förr. Det händer att jag går och lägger mig direkt efter att jag nattat Jennifer för att jag inte har någon lust att vara uppe.
Varje dag vaknar jag upp med gråten nära. Jag är så sjukt känslig och vet inte riktigt var jag är ens i mig själv. Vet aldrig vad som kan utlösa gråten! En tanke, en bild, ett minne…
Jag skäms över att vara ute bland folk. Jag tänker att alla ser det jag ser, det äckel min kropp utger och alla mina stressprickar i ansiktet. Mitt hår fettar igen snabbare än jag nånsin varit med om och jag ser konstant väldigt trött ut.
Ska det vara såhär? Att allt man får i ens händer ska misslyckas och allt blir fel?
Jag vet inte om jag orkar med det då, inte att jag gör något dumt men helt enkelt blir helt energilös… Det måste vända…det måste!
Nu har tjejerna hunnit gå två veckor på förskolan ihop. Det var ju osäkert huruvida Nicole skulle komma in på samma dagis som Jennifer men strax innan start fick vi glatt besked.
Men med förskolan kommer även förkylningarna ofta på löpande band. Förra söndagen avslutades med en febrig Jennifer, men för hennes del blev det inget mer. Däremot blev Nicole snuva värre under veckan. Kvällar och nätter är värst med mycket uppvak och tårar, dessutom är det bara mamma som gäller. Rekordet i säng för mig blev halv nio! Visst det är mysigt också och en så kort period av ens liv men nja, nu vill jag ha tillbaka min glada lilla tjej som sover som en sten på nätterna.
I fredags blev det VABB för mig, eller Nicole så klart. Vi gick och lämnade storasyster till klockan 8 och sedan gick vi hem och kröp ner i sängen igen.
Strax innan 12 åkte vi iväg till Port 73. Jag behövde korrigera mina glasögon och dessutom behövde tjejerna nya skor.
Besöket på Smarteyes klarade vi av fort och gick sedan in på både Kappahl och Lindex. Köpte nya strumpbyxor till Jennifer och vantar till Nicole i fleece. Därefter styrde vi stegen till Skopunkten.
Då hade min kompis ledsnat på att handla men jag var fast besluten att hitta skor åt dem både (och gärna ett par till mig).
Slutligen hittade jag ett par åt oss var. Tjejernas blev jag supernöjd med men mina är jag fortfarande tveksam på, däremot var de så sköna så av den anledningen är jag jättenöjd.
I lördags packade vi ihop familjen för att åka till familjen Holmström och se deras nya hus. Vi hade bestämt husesyn med middag och OM det var något jag behövde. Den familjen ger mig alltid så mycket positiv energi!
Medan männen lagade mat satt jag och Ida nere på undervåningen i deras jätte lekrum (inte alls avis). Tjejerna busade omkring och vi äldre pratade och smuttade på ett glas rött. 
När maten var färdig dukades det upp med ett barnbord och ett vuxenbord. Barnen älskade det! 
Ja, förutom Nicole då som fick sitta och tråka med oss. Men bara hon har mat så är hon nöjd.
Efter maten mös vi alla upp oss i soffan. Barnen fick lite lördagsgott och vi vuxna fick lite lugn och ro. Sedan försvann våra stora tjejer ner på undervåningen och stannade där mer eller mindre resten av kvällen. 
När klockan närmade sig halv nio började vi runda av kvällen, även om vi gärna stannat hela natten. Väl hemma slocknade tjejerna på under fem minuter, snudd på nytt rekord.
Tack igen för en supermysig lördag, hoppas vi ses snart igen! ♥
En vanlig morgon, här sitter vi, jag och mina tjejer och äter frukost. Man kan tydligt se röran i bakgrunden; min dagliga stressfaktor. Det här är lugnet före stormen! Jag känner hur stressen ökar, jag ska göra mig i ordning, tjejerna ska göras i ordning, man ska packa sin egen väska och se till att flickorna har med sig det de ska.
Men just här är det lugnt, det är bara mitt eget surr…
Ja, vardagen har kommit till oss på allvar. Jag har börjat plugga och har helt plötsligt vardagliga tider att passa efter att ha levt efter ett relativt fritt schema. Vi är bara inne på vecka två och de nya rutinerna har inte riktigt satt sig, men snart kommer även det vara ett minne blott.
Efter förra veckans kaos är allt fortfarande lite tumult men sakta, sakta kommer man nog i kapp…förhoppningsvis!
Hej vänner,
Jag vet, jag är borta från skrivandet igen! Skolan har dragit igång och jag försöker hinna med allt ifrån jobb, skola, kalasplanering och självklart vara med mina barn. Andra saker får läggas till lugnare tider…igen!
Mellan skola och jobb har jag passat på att köra kvalitetstid med tjejerna. Jag och Jennifer har bland annat hunnit måla och Nicole fick sitta med och skaka på en matlåda med nötter.
Idag har det skola och jobb som gäller igen. Har ett uppdrag som ska vara klart på lördag men jag tror att jag kanske blir klar redan ikväll.
Imorgon, fredag, kör jag ett avslut i butiken och sedan fullfart hem och fylla tårtorna till söndag.
På lördag fortsätter alla förberedelser med dekorering av tårtor och fixa iordning kalaspåsar till barnen.
Sedan söndag är det fullt ös för att fira vår lilla solstråle som blir 1 år! Jag kan inte förstå vart detta första år tagit vägen. Det har rusat i väg i samma raketfart som hon gjorde entré. Min älskade Nicole!
Sisådär en vecka senare kommer ett litet kort inlägg om förra fredagen.
Efter jobbet hade jag och mamma och pappa bokat bord på vår grekiska favorit restaurang, Kamarina. Jag var lite sådär finurligt nervös och tyckte ingenting satte sig som det skulle. Men trots att regnet föll ute så satte jag på mig en ny klänning och lite klackar (för första gången på evigheter).
Förutom att min foundation var en aning för ljus så blev sminket helt okej. Hatten av för Infinity filter från Linda Hallberg Cosmetics. Nu behövs inga hud-förfinade filter längre!
Vi var bland de första på restaurangen, men det gjorde absolut ingenting, då fick vi äta ifred och kunde samtala i lugn och ro. Jag beställde in mitt “gamla vanliga”, en Kamarina Oxfilé. Jisses vad mätta vi var när vi ätit upp och då rörde jag inte ens min pommes!
Efter maten tackade vi för oss och tog färdtjänsten hem till mamma och pappa. Min pappa är ju handikappad därför “finskjuts”.
Vi spelade musik och fortsatte att prata. Så härligt att få ses på tu man hand, för det händer ju inte så ofta längre. Tusen tack igen för en jättemysig kväll! ♥
Kvällen avslutade jag sedan på Stockholms bästa karaoke ställe, Rågsveds värdshus. Bästa personalen, bästa karaokeljudet och mycket trevligt folk. Kan en kväll bli bättre? Jag hann beta av ett par dängor men när klockan närmade sig stängning fick jag helt plötsligt en panikångest attack och var tvungen att gå ut. Jag borde ha annat utgången och gjort något åt saken tidigare men ibland är man dum och envis när man har roligt. En av ägarinnorna ringde en taxi åt mig och väl hemma kunde jag sakta slappna av.
På det stora hela var det en helt fantastisk kväll och jag hoppas att jag snart får uppleva en liknande igen.