Det gäller att ta vara på de sista strålarna som värmer innan vintern är här. Så i fredags passade vi på att stanna ute på gården när jag ändå hämtade tjejerna lite tidigare.
Vi lekte i sandlådan och gungade loss. Jennifer har blivit en riktigt klippa på sandkakor medan Nicole fortfarande är inne i vakta-så-att-jag-inte-äter-sand-fasen. Trots att vi var pass på lyckades hon trycka en hel liten näve med sand. Unge!
Tänk vad stora de börjar bli!
Idag tog Jennifer ett stort steg och gick till förskolan utan blöja. Nappen slutade hon självmant med för någon vecka sedan. Hon är ju “stora tjejen” nu som hon säger! Och det är lätt att man glömmer bort att bara är tre år. Så stor men så liten!
Jag vet inte var jag ska börja. Det känns som att jag har en bomb i bröstet som gör sig redo att explodera. En dag då ångesten kommer ta över mig på riktigt!
När maten var färdig dukades det upp med ett barnbord och ett vuxenbord. Barnen älskade det! 
Ja, förutom Nicole då som fick sitta och tråka med oss. Men bara hon har mat så är hon nöjd.
Efter maten mös vi alla upp oss i soffan. Barnen fick lite lördagsgott och vi vuxna fick lite lugn och ro. Sedan försvann våra stora tjejer ner på undervåningen och stannade där mer eller mindre resten av kvällen. 
När klockan närmade sig halv nio började vi runda av kvällen, även om vi gärna stannat hela natten. Väl hemma slocknade tjejerna på under fem minuter, snudd på nytt rekord.
