Innan regnet kom

Igår skyndade vi oss ut för att hinna njuta lite av uppehållet innan regnet skulle komma igen (enligt smhi:s prognos). Jennifer själv valde att rocka dubbla tofsar (hon som vägrat att ha ens en enda). Det åktes kana, gungades och jag fick vagga runt gården med en ”cyklande” Jennifer. Tre varv senare var mina fötter trasiga och jag fick avlösning av Nicke som kom ut.
Vi råkade några grannar och satt och pratade en stund tills regnet fick oss att störta hem igen. Jennifer visade på ett riktigt gnällhumör som oftast bara betyder sovdags så vi gick och la oss. Jag var ju ändå rätt trött själv så mig gjorde det verkligen ingenting.

Knäppte av lite bilder på min fina tjej och det som kommer över mig är hur stor hon ser ut! Redan två år och snart storasyster. Iiihhh, undrar hur det ska gå! Jag gissar dock på att vi kommer ha ett par tuffa första månader tills vi alla har fallit in i vårt ”nya” liv. Väldigt omvälvande för Jennifer dock med ny familjemedlem, ny lägenhet och en del nya barn på dagis, men det kommer gå det med. Vi finns ju där och stöttar, nu och föralltid!

 

Fortsätt läsa

Uppgraderat Bugaboon

För en tid sedan såg jag att det gick att byta till ”läderhandtag” på vår vagn. Har tyckt att de i plast, eller vilket material det nu är, gör rätt ont i händerna när man gått en stund och kände att detta var något för mig. Har även fått för mig att de blir lättare att hålla fräscha.
Så hade jag jätteflyt en dag. Satt och surfade runt och hittade läderhandtagen på rea hos Big Baby. Men efter inköpet har de blivit liggandes ett par veckor men i förrgår tog vi ut vagnen monterade dem.

Jag tycker det blev så mycket fräschare! Håller du med eller föredrog du det tidigare utseendet?

Fortsätt läsa

Jennifer 2 år – Idag är jag tacksam

Vilken fantastisk dag det blev igår! En riktigt stressigt start men med samarbete var vi snart ikapp och grillen kunde äntligen slås på. Samtidigt började alla gäster trilla in.
Jag känner mig så otroligt tacksam för alla de fina vi har omkring oss! Otroligt tack de alla som hjälpte till och för de fina presenterna Jennifer fick.
Idag ska vi mest ta det lugnt och varva ner. Ska sätta mig och gå igenom alla bilder som togs och försöka få ihop ett bildregn lite senare.
Just nu vill jag bara skänka ett stort ödmjukt tack! ♥

Fortsätt läsa

Jennifer 2 år – morgonbestyr

Godmorgon fina!
Här är vi som vanligt uppe med tuppen. Vi har hunnit äta frukost och öppna första paketet, det är ju nämligen Jennifers 2 årsdag idag. Snart ska vi sätta fart med alla förberedelser inför kalaset. Trots en otroligt rörig och lite moloken vecka så tror jag att vi har allt under kontroll. Samt vädret verkar hålla vår deal, mulet men uppehåll. Yes!
Tänk vad åren flyger iväg, att det redan gått två år. Nu kan hon sätta ihop 2- och 3-ordsmeningar, hon förstår otroligt mycket och vill så mycket. ”Jag kan” är en fras vi ofta får höra. Intresset för pottan och toaletten har vaknat, så snart kanske hon är ”rumsren”. Hon klär på och av sig själv (med lite hjälp) och älskar att hjälpa till hemma.
Några av hennes favoritintressen är att läsa böcker, dockor och sång och musik.

Du fantastiska lilla varelse, vad du förgyller vårt liv! Utan dig vore vi inget. Grattis älskade unge på DIN dag idag!

Fortsätt läsa

En måndag på Kaatach

I måndags var förskolan stängd för planeringsdag och då hade jag sedan länge bokat in playdate med Ida och hennes döttrar. Våra planer var att besöka hågelby parken men när vi vaknade öste regnet ner och vi styrde snabbt om planeringen. Ida föreslog att vi skulle mötas på Kaatach i tyresö och det var vi snabbt med på.

Lagom till öppningen var vi där och intog snabbt lekhörnan. Ida fick agera lektant och jag busade med den minsta, lilla Alina.

Det saknas ännu ett par månader för att Jennifer och Elisa ska kunna leka ordentligt ihop men man ser att det sakta börjar komma.

Vid 11 kände vi att magarna började kurra och vi slog oss ner i deras café. De hade bilder på all mat så att barnen kunde välja själva. Det tyckte jag var superbra! Jennifer pekade snabbt ut pastan och köttbullarna och Elisa hängde på. Ida visade sina skills som två barnsmamma och multitaskade matandet.

När vi ätit klart var det dags för oss att tacka för oss och åka hem och sova.

Fortsätt läsa

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Tjohej!
Vilken vecka med sjukdom det varit. I söndags vaknade jag förkyld och Nicke hade ont i så gott som alla leder i kroppen. Jennifer däremot var frisk och det var bara att bita ihop som förälder och försöka vara pigg.
Resten av veckan har vi mest legat på soffan och kurerat oss medan Jennifer varit på dagis. När veckan närmade sig sitt slut började Jennifer bli orolig efter att hon somnat för natten, det brukar vara ett tecken på att hon börjar bli sjuk men vi försökte intala oss att så inte var fallet. Igår, fredag, märkte jag att hon hade mer hosta än tidigare men hon var pigg i övrigt. Dagen gick och vi gick och hämtade henne gemensamt på dagis. Där sa de att dagen hade varit bra men att hon inte var sig helt lik.
Vi försökte njuta av eftermiddagen som bjöd på lite sol och tog en promenad ned till bandängen för att kika på djuren. Jennifer njöt av att se dem och framför allt grisarna blev stor favoriter.
Vi avslutade sedan dagen med lite bollrullning och gick sedan till sängs. Ganska snabbt efter att Jennifer somnat vaknade hon gråtandes igen. Efter ett par försök tog jag upp henne och vaggade henne i soffan för att hostan skulle lugna sig. När hon lugnat sig gick vi sedan tillsammans in och somnade för natten.

Idag vaknade vi upp strax innan klockan sex. Jennifer klagade direkt på ont i ena örat och verkade rätt hängig. Jag höll hoppet uppe om att det bara var lite yrvakenhet då vi skulle umgås med familjen Holmström idag. Vi skulle till Orminge Karneval och se Babblarna, äta gott och bara njuta av att umgås hela familjerna. Det blev inte så. Vid sju hade allt eskalerat och hon mest grät hela tiden. Tempen visade på feber så vid halv nio gick vi in och la oss igen.

Nära, nära har hon alltid velat vara när hon är sjuk.

När hon vaknade igen tog vi en tur upp till centrum och handlade hem lite frukt och annat gott. Bra att försöka få i henne sådant hon tycker om och både banan och äpple är två stora favoriter. Sedan har dagen lunkat på med det vanliga, eller ja, det man har kunnat göra. Jag har inte fått röra mig själv många meter så städning och sådant har jag lagt på hyllan.
Nu sover hon ialla fall i vår säng och jag hoppas hon får sova lugnt. Själv ska jag försöka slappna av till en serie på Netflix och försöka rensa skallen på en hel del tankar som snurrar.
Hoppas ni har en helfin lördagskväll!

Fortsätt läsa

Från spjälsäng till växasäng

Jag kan inte skryta med att jag gjort många handarbeten hemma. Borra har jag aldrig lärt mig och målat har jag alltid sett på med skräckblandad förtjusning. Rädd för att det ska bli ojämnt eller stora färgdroppar. NU behövde jag dock ta tag i en sönderborrad vägg efter en TV och mitt sminkbord. Jennifer skulle äntligen så sin nya säng!

Jag började med att spackla i två omgångar och sandpapprade sedan ner spacklet till en fin slät yta. Sedan var det dags att måla. Eftersom jag bara skulle måla vitt på vitt kände jag mig lugn. Resultatet blev helt okej, på nära håll kan man fortfarande se lite mönster efter borrhålen, men för att vara min första gång så kände jag mig nöjd.
Redan samma eftermiddag som jag målat sista lagret åkte vi iväg till IKEA för att köpa sängen. Jag hade redan valt ut en växasäng i vitt som heter Sundvik.
Fredagen, dagen efter, satte jag fart här hemma. Ville överraska Jennifer när hon kom hem från dagis. Allt blev precis som jag tänkt mig och det var en sådan fantastiskt stolt tjej som sov gott där redan första natten.
Jag har varit beredd på bakslag, men nu har det redan hunnit gå två veckor och hon sover där i varje natt. När hon vaknar till mitt i natten brukar jag gå över till henne, då pekar hon på sin kudde och säger sova. Det innebär att jag också ska lägga mig där. Trångt blir det men jag är så glad att hon vill att vi sover där och inte hos mamma och pappa. Tanken är ju att hon ska trivas där och det verkar hon sannerligen göra!

Fortsätt läsa

Min lilla hjälpreda

Den här lilla tjejen som blivit så stor. Hon vill gärna hjälpa till med hushållssysslorna och självklart får hon det. Vi tömmer diskmaskinen ihop och hon hjälper till med tvätten (både istoppning och upphängning, vikningen stjälper hon mer än hjälper) och som idag, så lagar vi mat ihop. 

Det är verkligen en ära att få följa med i sitt barns utveckling. Ingenting som jag skulle vilja byta bort ens mot alla pengar i världen! 

Fortsätt läsa

Lunchdejt och utomhuslek

Hallå där!
Vädret fortsätter och leverera. Hoppas att hotet om snö nästa vecka skingrar sig, för just snö är jag inte det minsta sugen på.

Idag startade jag dagen med en tur till Norsborg för att hälsa på Ida och lilla Alina. Tog en tur på Ica Maxi innan jag åkte dit och fyndade lite smått och gott. Blev med en ny mascara och köpte en sunlotion till ansiktet då jag fått så mycket pigmentförändringar denna graviditet. Vill försöka undvika att bränna fast dem!
Hittade även två böcker som jag blev sugen att köpa. ”Jag är storasyskon nu” ska jag köpa när det börjar närma sig. Bajs-boken kändes som en jättekul bok för att lära barn om att det inte är konstigt med bajs. Många barn upplever jag har faser när bajs är ett problem. Men det är ju helt naturligt! Dock valde jag bort den idag efter att ha tittat under första luckan. Det stod något om vad som kan finnas i bajs, både småpartiklar och blod. Lite magstarkt, till och med för mig!  Hos Ida började vi med en pratstund på balkongen. Alltid skönt att någon gång träffas utan de stora barnen eftersom de gärna kräver en del uppmärksamhet. Nu kunde fokus ligga på oss och vårt samtal. Alina är så snäll och satt mest hos mamma och smilade åt mig.
Sedan bjöds det på potatisbullar och en ny favorit gurka, tomat och mozzarella med basilika på. J*kla Ida, nu är jag fast!

Åkte hem så att jag fick en timme själv hemma. Gjorde i ordning lite mellanmål och hämtade Jennifer. På gården väntade vi in hennes vänner, två systrar som är betydligt äldre än Jennifer med det är det ingen som bryr sig om.
Klockan 17 gick jag upp och förberedde middagen. Det blev en rätt åt oss var! Jennifer fick mos och köttbullar, Nicke hamburgare och jag åt en räksallad. Mums!
Jennifer avslutade sedan kvällen i hennes nya läshörna. Så mysigt att höra henne prata och peka i böckerna. Vad hon börjar bli stor! Så mycket ord som kommer nu. Dröjer nog inte alltför länge innan det kommer riktigt, riktigt prat! Än så länge håller vi oss till mycket gallimattias (som vi kallar det) bland annat med ord. Men två-ords-meningar kan hon!
Pssst…jag hade dessutom en jobbintervju idag! Jag hoppas att allt gick vägen, återkommer så fort jag vet!

Fortsätt läsa

Hon har blommor i sitt hår

Hej hörrni,
Vilka dagar det varit! Jag har varit helt slut. Tröttheten är tillbaka och jag har sett till att sova på dagarna för att orka med kvällarna också. Tänkte skriva ett inlägg om hur graviditeten varit hitills. Hoppas ni tycker det skulle vara kul att läsa. I nästa vecka ska jag även berätta om lite saker jag varit iväg på.
Ja, nästa vecka, det är min sista arbetsvecka på stjärnurmakarna, allt pågrund av a-kassans regler om deltidsdagar. Trist men sant! Positivt är väl att jag kommer ha mer tid att skriva här.

Häromdagen tömde jag mitt sminkbord. Jisses, vad saker jag har! Hela köksbordet fylldes av smycken och soffan överbelamrades av smink. Nu har jag lyckats rensa en hel del och lagt alla ögonskuggor i en plastlåda och sedan lite smått och gott i en annan. Mitt vardagssmink la jag i en finare korg som man kan ha framme i badrummet.
Nu ska väggen spacklas och sedan målas, sedan är det bara Jennifers nya säng som saknas.

Under tiden vi (jag) tömde bordet fick Jennfier låna mitt hårdiadem. Det satt perfekt som en liten krans och var mycket finare på henne än vad den är på mig. Den har varit viktig att på sig lite närsom helst nu, matbordet, se på tv etc.


Den kransen väcker lite minnen för mig. Jag köpte den nämligen i London när Jennifer låg i min mage och nu sitter hon där med den på sitt huvud. Det känns fortfarande så magiskt! Går den känslan någonsin över tror ni?

Fortsätt läsa