Tänk vad livet förändras på ett år. Förra året vid den här tiden var jag höggravid och snart två barns mamma, mitt uppe i en flytt och renovering och hade foglossningen från hell. 2 år tidigare bar jag omkring på min första dotter i en bärsjal som älskade att vara nära, nära.
Undrar hur nästa år kommer se ut? Här är ett mini bildspel från den 21-22 augusti 2015, 2016 och 2017 på Jennifer…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men hörrni, jag har ju jättelänge tänkt visa er min nya tatuering. Första sittning skedde i början av juli så jag vet inte alls vart minne sprungit sin kos.
Nu inväntar jag nästa sittning då vi ska smycka armen med blommor.
Motivet är inte vilket som helst. På min andra arm har jag en flicka som symboliserar Jennifer och denna flicka är då såklart en symbol för Nicole. Båda två är gjorda som tummelisor för att vara lagom stora i förhållande till blommorna.

Som vanligt är det Kim som gjort tatueringen. Hon har gjort mer än hälften av mina och jag blir alltid lika imponerad över alla detaljer hon lyckas pricka in.

Ni får liksom jag vänta tålmodigt på slutresultatet! Jag är galet spänd på hur det ska bli iaf.

Hallå där och hoppas att du haft en fin dag!
Själv har jag hunnit med massor känns det som. Innan jobbet tog jag en tur inne i ringen som ligger i Skanstull. Jag var på jakt efter ett hårband till Nicole och var sugen på ett par nya skor till mig. De jag har, har blivit så uttöjda så att jag får gå och knipa med tårna.
Inne på Lindex hittade jag ett perfekt band på rean för 30 kronor, plus att jag hade 25 kronor i bonus så en femma blev det totalt. Dyyyyrt! *ironisk*
Tog sedan en tur in på Din Sko och blev helt förtjust i ett par skor som också låg på rea-hyllan och dessutom hyllan med “50% på rea-priset”. 125 kronor var inte mycket att bråka om, de fick följa med hem också. Nöjd med mina fynd bosatte jag mig på jobbet i ett par timmar.
Kvart över tre stängde jag butiken för att hinna hem och hämta Nicole. Hon skulle nämligen till en fotograf.
Jennifer fotade sig på Öppna förskolan när det kom dit en fotograf vid cirka 10 och en halv månad och jag ville så gärna att Nicole skulle få en likadan från ungefär samma ålder. Jag kom på i förra veckan att Nicole snart blir 11 månader så jag vara så glad att vi fick en tid så snabbt.
Via google hittade jag Solna Fotostudio som erbjöd skol-eller förskolebilder för de som inte hade det eller missat sin tid, ja, eller för sådana som mig som ville matcha med storasyster.

Två hungriga tjejer efter att besöket var avklarat!
Vilket mottagande vi fick, man kände sig bekväm och hemma på en gång. Marina som fotade Nicole var så avslappnad att det gick som en dans att fånga vår solstråle på bild. Jag hade preppat Nicole med både välling och en tupplur i bilen så det hade varit satan om det inte hade fungerat i och för sig. Hårbandet fick sitta där det skulle med efter att jag “lurat” henne. Så fort hon satt sig i vagnen, på vägen till studion, satte jag på henne bandet och började snabbt att gå i förhoppning att hon skulle fastna för omgivningen och glömma bort att hon hade något på huvudet. Det gjorde hon! Haha, man har väl varit med förr.
I det erbjudande jag valde fick man med 2 högupplösta bilder hem men jag valde att även ta en utskrift på en utav dem på en gång.
Väl hemma kunde jag inte ens vänta till efter maten innan jag ramat in bilden.
WOW, vad nöjd jag är! ♥

Förra veckan när vi var på väg till Haninge för min optikertid fick jag passande nog ett sms från Kappahl där de hälsade mig välkommen till rean med stort R. Allt på rean, oavsett rea-lapp, var på 70%. Klart att jag var tvungen att skynda mig in och fynda!

Medan familjen otåligt väntade på mig så lyckades jag iaf hitta massor av fint. Totalrabatt blev strax över 1000 kronor! Förutom två paket strumpor, som jag glömde fota, hittade jag…

Jag blev så grymt nöjd och jackan framför allt kommer vara helt suverän till Jennifer nu under hösten. Klänningarna är köpta till nästa sommar och jag kan inte vänta tills jag får se tjejerna i dem. Det händer så mycket under ett år och jag undrar hur de kommer se ut då!

Godmorgon!

Här är huset tomt. Barnen är iväg på respektive håll och jag passar på att njuta av lugnet och gör en av mina favoritsaker, äta frukost framför TV:n.

Jag har bara två avsnitt kvar av den helsköna serien Dirk Gently så tänkte passa på att se klart den innan barnen kommer hem.

Tänkte även passa på att lägga en ansiktsmask, vika tvätt och kanske röja upp i köket eller Jennifers rum. Får helt enkelt se hur mycket man hinner.

Ikväll vankas det middag i Haninge och imorgon ska allt förberedas för att vardagen ska kicka igång på allvar. Har ni fortfarande semester eller är det jobb för er del med?

Strax efter frukost satte sig jag och Jennifer vid köksbordet och öppnade vår målarverkstad. I födelsedagspresent fick hon en stor “väska” med alla möjlig pennor, kritor och målarfärg. Vet inte i hur många dagar hon frågat om hon får måla med vattenfärgen, men det har inte riktigt passat tills idag.

Här kan ni verkligen se vilken uppsjö av alternativ vi hade att använda. Själv satte jag mig och knåpade ihop en mini-kalender tills dagis startar igen. Det hade jag också lovat henne. Hon är ju fortfarande lite för liten för att förstå det här med antal dagar och då kan det vara lättare att få stryka dagarna till det är dags.

Hehe, jag kan väl inte skryta över att jag är någon värsta konstnär men den fyller sin funktion. Bilderna representerar något vi ska göra den dagen. Onsdag – måla,  Torsdag – Mamma (jag) till optikern, Fredag – Pussla (Kom inte på något annat), Lördag – Middag hos Lasse och Catrin och Söndag – Packa väskan till DAGIS!

Nu får vi bara hoppas att Nicole får sin plats i September också. Annars har vi ett problem!

Imorse ringde Madde och frågade om vi inte ville komma förbi henne och umgås lite. Jag var först lite avig och hade dessutom optiker-besök idag, som senare blev flyttat. Inte att jag inte ville ses men det har varit ett par tuffa dagar/veckor och jag har då en tendens att stänga in mig mer, vilket hon är fullt medveten om och därför pushade på lite extra. “Jag tror att det skulle vara bra för både dig och mig!” var orden som fick mig att ta det sista steget till ett ja.

När klockan närmade sig halv två stoppade jag in tjejerna i bilen och åkte iväg. Vi skulle mötas i deras park och trots att jag är helt vilsen i okända miljöer så lyckades jag hitta dit (det låg snett bakom hennes hus, döööh).
Jennifer rusade upp till en jätte kana men vågade inte åka första försöket. Sedan gjorde hon ett nytt försök men då hade solen lyst på den så den var alldeles för varm. Blev ett par tårar som ganska fort gick över.

Jag fick fria händer en stund när tjejerna gungade. Så fantastiskt att se hur deras band börjar växa fram mer och mer. Även en hel del gnabb har börjat komma, men oftast är det bara kärlek.

Madde passade de små i sandlådan medan jag lekte med Jennifer i klätterställningen.

“Mamma, fotar du mig nu?”

Efter sandlådeleken för det små var det bara badkaret som gällde. Båda två hade sand från huvud till tå. Men som man säger skitiga barn är lyckliga barn!

Vi avslutade eftermiddagen med lite prat medan Jennifer utforskade Maddes tjejers rum och våra bebisar roade sig på golvet genom att knycka det den andre hade i handen.

Tack för idag! Du hade rätt, det var precis det jag behövde! ♥

Det var på håret att vi hann använda den här ursöta dressen som min pappa köpt till Nicole. Vi tackar lite svalare grader att vi fick möjligheten, hehe! Rosetten fick dock inte sitta kvar i så många minuter. Hon har kommit in i dra-av-allting-som-ni-sätter-på-mitt-huvud åldern!

Setet är köpt från wish som har så himla mycket söta barn och baby-kläder. Vad jag är glad att man äntligen kan fynda därifrån igen!