Första natten på sjukhuset hade alltså passerat i en flygande fart. Efter att Nicke lämnat Jennifer för en mjukstart på dagis kom han förbi med middag och stämma av läget. Nicole var mycket piggare och orkade tidvis hålla sig vaken i korta stunder för lite lek. Nina, en av mina bästa vänner, jobbar på avdelningen som vi låg på och kom förbi lite när hon kunde och passade även på att äta lunch med mig. Men mestadels gick timmarna åt till sömn och även jag dalade sakta av efter första nattens vaka. Kvart i tio släckte vi för natten och sonden fick mata henne så att både hon och jag fick sova. 22 februari och ovissheten hur vida det skulle bli ett dop på lördagen rådde. Frågor kom från olika håll, mest självklart med omtanke, men vi hade inte mycket svar att ge. Vi sa att bara hon blev piggare så skulle det nog gå bra! Vi körde på på sjukhuset med att börja amma samtidigt som hon blev sondmatad. Någonstans på vägen hamnade vi i grym ofas och det hela slutade i så mycket kräks att vi samtliga började oroa oss att det var något annat som felade också. Ja, tills vi kom på att hon antagligen blev övermatad. Men hon blev kvitt syrgasen som mer retade henne än hjälpte henne mot slutet. Blev en sjukt jobbig kväll med en fröken som hade ont i sina öron (tror vi). Nämnde jag att hon fått dubbelsidig öroninflammation? Började på ena sidan och dagen efter hade det nått andra örat med. Vid cirka 18 satte fröken igång att gny och det tog inte slut försen vid cirka 22 då hon fick värktablett och lite mer i sonden. Hon kunde inte fokusera på maten när hon hade ont och så blev det nog en ond cirkel även där. Vid 4-tiden skulle hon få inhalera igen och efter det lite mer mat. Inhalationen gick bra och sedan kom kräkaftonen igen. Fick sätta både henne och mig i duschen och fick sedan hjälp att ta hand om henne medan jag fick skölja av mig mer ordentligt. När jag kom ut hade Nicole fått den sötaste sjukhusskjortan och vi kunde matta krypa i säng igen. Så kom fredagen! Åh, du ljuva fredag! Dagen började i princip som tidigare. Frukost, vägnings-amma, tvätta sig etc. Nicole höll sig vaken! Nicole sov inte på HELA förmiddagen. Nicole blev utskriven men fortfarande hemvård! Väl hemma fick jag ett stort och välkänt solskensleende och jag tror att vi alla var lika glada som hon att äntligen få vara hemma!