En vanlig morgon, här sitter vi, jag och mina tjejer och äter frukost. Man kan tydligt se röran i bakgrunden; min dagliga stressfaktor. Det här är lugnet före stormen! Jag känner hur stressen ökar, jag ska göra mig i ordning, tjejerna ska göras i ordning, man ska packa sin egen väska och se till att flickorna har med sig det de ska. Men just här är det lugnt, det är bara mitt eget surr... Ja, vardagen har kommit till oss på allvar. Jag har börjat plugga och har helt plötsligt vardagliga tider att passa efter att ha levt efter ett relativt fritt schema. Vi är bara inne på vecka två och de nya rutinerna har inte riktigt satt sig, men snart kommer även det vara ett minne blott. Efter förra veckans kaos är allt fortfarande lite tumult men sakta, sakta kommer man nog i kapp...förhoppningsvis!