Snart dags för balkonghäng

Efter mycket om och men verkar ju äntligen värmen nått till Sverige, eller ja, hemma hos oss iaf. Gissar på att norra delen fortfarande får dras med ganska mycket snö. Hörde att min morfar, som bor i Jämtland, hade cirka 86 cm kvar om jag inte kommer ihåg helt fel.
I och med solens ankomst var det dags att ta tag i vår balkong som inte fått kärlek på många år. Mannen som bodde i lägenheten innan oss kan inte spenderat många dagar där ute eller vad tror ni?

Jag har mätt och efterforskat efter bra priser och till slutade till slut med att vi åkte till Rusta och köpa på möbler och trall.
Jennifer godkände ena fåtöljen.
 Vilken skillnad!
Jag har fortfarande inte beslutat mig för åt vilket håll blomlådorna ska vara men so far blev det precis som jag tänkt mig.
Hela familjen invigde balkongen, systrarna fick ett skrattryck och jag och Nicke bara njöt av att äntligen ha ordentliga sittmöbler. Mina gamla möbler fick man ju så ont i röven av.

Ska bara inhandlas ett bord och lite lampor och sen är jag redo för att ligga där ute resten av sommaren.

Nicoles dop – 24 februari

Sol Nicole

Trots en vecka fylld av sjukhus och RS-virus stod vi finklädda när lördagen kom i Brännkyrka kyrka för att ge vår älskade Nicole sitt namn. Det var väldigt mycket känslor som bombarderade oss och jag hade väldigt nära till tårarna så gott som hela tiden. Jag sjöng en skakig ”Vart du än går” och Jennifer slog rekord i hur många gånger man kunde gå fram och tillbaka. Men barn är barn och för oss gjorde det ingenting! 

Stolta gudföräldrar, Johan och Johanna.


Efter avslutad ceremoni samlades vi alla för dopfika. Tanken var att jag skulle gjort tårtorna själv men eftersom vi tillbringade veckan på sjukhus panik beställde vi tre stycken helt vita tårtor som jag och vår granne sedan dekorerade. Trots så kort om tid så blev bordet, dekoren och ja, hela dopet bättre än vad jag kunnat tänka mig. Det hade aldrig gått utan all hjälp vi fick omkring oss och jag måste återigen tacka!

Vilka fantastiska presenter hon fick också! För att nämna några: stol, klossar och kuddfodral från Rofa design (roligt nog inte allt från samma person men de hade lyckats välja samma motiv), halsband med månadssten och stjärntecken, broderad tavla, doptallrik med foto och mycket mer.

Här fotade Tessie mig och tavlan Nicole fick av dem. Så himla söt!

Från wish hade jag beställt två matchande klänningar till flickorna. Jennifer valde den lila färgen och sedan föll det sig naturligt att vi andra körde på lila tema också.

När all städning var avslutad var även vi helt slut. Vi packade in oss och alla presenter i bilen och rullade ner till mina föräldrar för att få lite mat i magen. Väl hemma däckade barnen fort och det dröjde inte länge innan vi gjorde dem sällskap in i drömmarnas värld.

♥ Tack alla som kom och gjorde Nicoles dag alldeles underbar! ♥

Varje dag är en parklek

Hej finisar,

Först och främst tack för ert svar angående inlägg! Ska verkligen försöka smälla upp ett inlägg lite oftare med en uppdatering vad som händer omkring oss. Det kommer nog bli allt ifrån en bild till bildregn med växlande mängd text.

Varje dag efter förskolan har vi stannat ute på vår gård och njutit av vädret. Finns det något bättre än att låta den äldsta springa av sig medan man själv får insupa solens strålar? Inte bara jag och Jennifer som njutit utan Nicole har trivts bra i vagnen och få se storasyster gunga och fara runt. Nästa år har jag två som springer omkring. Jisses!

Poppar med neonflaskor

Hej och hallå,
Efter att vi lämnat av Jennifer på förskolan imorse gick jag och Nicole för att hämta ut ett paket från Twistshake. De har utförsäljning på hela neon-sortimentet och jag dregglade efter den neonrosa redan när Jennifer var liten så nu var det dags. Jag beställde hem syskonpaketet som innehöll lite av varje och jag älskar verkligen färgerna!

Nicole fick leka med de små behållarna och var lika glad som vanligt. Mammas älskade lilla tjej!


Fråga: 
Jag känner att jag inte riktigt har tiden för långa texter längre men kameran åker ju fram titt som tätt. Vill ni hellre ha inlägg med bilder och mindre text eller inlägg mer sällan med mer text?

Är våren här nu?

Hej fina ni!
Nu tycker jag att himlen får spricka upp lite och bjuda på lite fler solglimtar. Men helgen som var fick oss att glömma regn och rusk för ett tag och plocka fram vårjackorna ur garderoben.
Åh, vad jag längtar tills man kan gå lättklädd varje dag och visst känns det som att det inte är alltför långt bort nu?

Så vad händer annars då?
Nicole har börjat ta sig upp på knä så snart lär hon krypa. Jag kämpar med att komma på rätt fot med både mat och träning. Jag vet att man ska vara tacksam att man kunnat bära sina barn men nu vantrivs jag något vidrigt över hur jag ser ut och måste komma på rätt köl med allt. Det är okej att vara nöjd och det är okej att inte vara nöjd! Vi alla är olika.
Jag längtar tills jag kan ha vilka kläder jag vill igen och inte känna att mjukisbyxor är mitt bästa alternativ. Tids nog, tids nog!

Så lite roliga news då! Idag fyller min mamma och år och även min goda vän Ida. Ska hinna ner och dricka en kopp kaffe med mamma och på lördag ska jag fira Ida. HELT barnfri för första gången på länge! Det känns helknasigt och snudd på en aningen nervös. Vet ju inte om jag fortfarande kan socialisera med folk! Haha!

Rensar även babysaker som en tok. Ska sälja bort massor så hojta till om ni är på jakt efter något!

Glad påsk!

Vilken härlig dag vi haft! Finns det något finare än att få se sitt barns lycka? Idag bjöds det på många sådana stunder.

Jennifer och hennes morfar har inte setts på nästan en månad. De har ett väldigt speciellt band och det var inte bara jag som blev rörd av deras återförening.

Vi åt den sedvanliga påskmaten och jag frossade som vanligt i sill. Nästa år måste vi ha ännu fler sorter! Wow, vad gött det är.

Direkt efter maten klädde jag, mormor och Jennifer på oss för att se om påskharen varit på besök.

Mycket riktigt! Påskharen hade lämnat lite gåvor bakom huset. En Pippi som vår älskling blev helt till sig av och ett ägg. På trappen låg sedan en lite påskpåse till Nicole och ett play doh kit till Jennifer.

Medan mamma plockade undan i köket passade jag på att mysa med Tjabo innan vi avslutade eftermiddagen med lite play doh lek.

Nöjda och trötta tackade vi för oss! Hoppas att ni också hade en fantastisk påskafton!

Påsken har börjat

Idag har vi låtit påsken flyttat in. Vi har klätt vårt påskris och i år hjälpte Jennifer till så gott hon kunde.

Jag ville ha orangea fjädrar men det fanns inte så i år fick det bli gult och lila. Det blev superfint men det enda negativa var att många grenar var förankrade i varandra så fick det inte så spretigt som jag ville.

Men vi säger bara; låt påsken börja!

Första cykelturen

Äntligen fick jag ändan ur och sökte de två sista utbildningarna som jag hade på min lista. Så nu är det bara att vänta och se! Den ena utbildningen skulle man komma på ett antagningsprov i maj för och jisses vad nervös jag blev av bara tanken. Det var inte igår jag satt i skolbänken och kastas in med ett prov framför mig var som att dra undan mattan under fötterna.

När ansökningarna var klara tog jag tag i nästa digitala del, deklarationen. I och med att jag sålde min lägenhet förra året samt har ett eget företag hade jag i år två extra bilagor att fylla i. Efter en liten stund kände jag mig ändå rätt säker på att jag gjort rätt och tryckte på skicka in. Har ni gjort er?

Klockan hade slagit elva så jag ammade Nicole och gjorde sedan i ordning min egen lunch. Gjorde en tacosallad som nästan svämmade över tallriken. Så gott!

Med en härlig matkoma kröp vi ner i sängen så att hon skulle få sova lite. Testade att kliva upp efter en stund för att se vidare en serie om mördare som visas på Netflix. Hann se cirka 10 minuter innan jag hörde en liten fröken som vaknat. Hon blir inte ledsen men ropar för att kolla att jag är kvar. Så lugn denna lilla böna! Bara på kvällen som mamma inte får lämna rummet.

Som vanligt vid tre tog vi vagnen för att hämta storasyster från dagis. Hon hade haft en fin dag och blev superglad när jag sa att hon skulle få cykla när vi kom hem. Hon gjorde ett par tappra försök att trampa på pedalerna men blev mest gå-cykling.

Klart mest värt var att se hennes lyckliga leende! Det är nog inte bara jag som längtat efter våren och idag bjöd verkligen vädret in till vårkänslor.

Nu har jag börjat

Hur långt efter kan man vara? Jo, cirka 2 år efter startade jag äntligen ifyllnaden Jennifers boken om mig. Eller ja, jag köpte den faktiskt undertiden jag var gravid med Nicole.

Lyckades pricka av ganska många sidor innan jag gav upp för dagen. Måste sätta mig och välja ut bilder jag ska sätta in. Tror det kommer väcka ännu mer glädje att få skriva.

Det kommer bli ett sådant fint minne och självklart ska Nicole få en liknande. Försöker hitta en bra där man har kuvert som jag kan lägga våra armband från bb i etc. Har ni något bra förslag?

6 månaders besöket

Kan ni förstå att Nicole redan varit hos oss i sex månaders!? Var tog tiden vägen? Månaderna har rent utsagt sprungit iväg.
I onsdags var det dags för sex månaders kontrollen på BVC. Vår satta lilla bit satte vågen på strax över 8.6 kg. Det är verkligen skillnad på barn och barn! Den vikten hade Jennifer strax innan hon fyllde ett år. Längden tog vi sist vi var där, för cirka 2 veckor sedan, och då var hon ungefär 67-68 cm.
Vid sex månader ingår även läkarbesök och det böjdes höfter, knackades reflexer med mera. Hon fick toppbetyg på allt och imponerade stort med sin styrka och konst att sitta. Snurra runt kan hon fortfarande inte, eller jag tror egentligen att hon kan men att hon är en aningen för bekväm för att testa.

Hon är en dreggelmaja men jag kan inte se att det finns några tandsingar på gång ännu. Hon är nog bara en sådan årgång som dregglar extra mycket.
Ytterligare en stor skillnad på tjejerna är intresset för leksaker. Jennifer föredrog att vara i famnen och titta på oss och visade inte alls något speciellt intresse för leksaker medan Nicole älskar att undersöka och fingra på det mesta som kommer i hennes väg.
En sak är säker, min kärlek för dessa tjejer växer allt mer och mer för var dag som går och varje dag är ett nytt äventyr!

Idag blir Nicole 6 månader på riktigt och hennes köplats till förskolan aktiveras. Det blir också ett nytt kapitel i våra liv med spänning!