LittleStarJenny

Utomhustider

Äntligen börjar vädret vända och man slipper ha hur mycket kläder som helst på sig. Ser framemot utomhus aktiviteter och grillkvällar.
Men redan nu har vi smygstartat för i onsdags åkte jag och tjejerna och mötte upp Ida och hennes barn i Hågelby för en picknick i det gröna.

Jag hade slängt ihop en barnvänlig pastasallad med hotdogs, gurka och majs. Ja, och pasta såklart! Det gick ner hos båda tjejerna och med mätta magar gick vi bort till lekplatsen.

Sedan blev det marsch hem för läggdags och för min del slutföra det sista på ett gruppprojekt som skulle in samma kväll.
Men jag uppskattar verkligen att få en paus från ekorrhjulet och göra något annat.

Nu ska vi strax göra oss iordning för att gå till lekparken här i närheten och efter det får vi se vad dagen att erbjuda.

Varför fortsätter man att plåga sig själv?

De senaste dagarna har en tanke väcks angående ett visst beteende jag har och jag tror knappast att jag är ensam. Som till exempel om man känner sig låg, ja, då väljer man att sätta på massa gråtmusik eller en film som väcker ännu fler ledsna känslor.
Eller att man fortsätter att plåga sig med gamla minnen som gör ont. Varför kan man inte bara släppa och gå vidare? De säger att tiden läker gamla sår, hm, undrar då när den tiden tänkt infinna sig. Sår man dragit på sig så tidigt som i tonåren finns kvar.

Bild lånad från facebook

De säger att man ska ta lärdom av saker som hänt och bli starkare av det. Jag tror att det både är rätt och fel. Men ibland känns det som att man tappar hopp om stora drömmar man haft. De blir ju ändå aldrig som man tänkt sig (känns det som). I slutändan är det ändå du som står där med tomma händer…
Men jag antar att det gäller att aldrig ge upp, fortsätt drömma och en dag kanske så…

Med stress kommer stress!

Jisses hörrni, det är hektiskt att plugga och hinna få ihop livspusslet. När man äntligen tror att man har allt under kontroll faller en bit och man måste starta om. Det känns som att jag är konstant stressad över…allt! Samtidigt ska man försöka hålla humöret uppe och nej, vissa dagar håller det inte. Just nu känns det rätt tufft igen, dessutom är kursen vi har nu apsvår och många minuter varje dag funderar jag på om man kanske skulle hoppa av istället. Sedan säger jag åt mig själv att det bara är att fortsätta försöka och man kör vidare.

Tjejerna fortsätter att imponera med all sin kunskap och hur mycket de förstår. Eller som i söndags när Jennifer frågade om vi inte kunde måla hennes fingrar. Jag förstod genast att det var nagellack hon syftade på och förklarade vänligt att vi inte hann men att vi kunde göra det direkt efter dagis. 
När jag hämtade tjejerna på måndagen så frågade Jennifer direkt om vi skulle hem och måla fingrarna (inget fel på minnet där inte) och hemma plockade jag fram samtliga nagellack och lät henne välja fritt. Det blev en färg till vardera finger som sedan skulle ha glitter på sig. En mycket stolt flicka var det vi hade här hemma. 

Imorse var det lillasysters tur att få sina naglar målade, eller nja, i lekens värld iaf. Tidningen för att skydda bordet var på plats och koncentrationen var på högspänn.

Själv så unnade jag mig ett besök till frisören idag. Det har varit högtid länge men eftersom min ordinarie frisör flyttat så har jag dragit mig för att gå till en ny. Men efter mycket tittande och efterforskning föll lotten på Michael & frisörerna och jag hamnade hos en tjej som kallas Amy. Uppenbarligen lönade sig mitt sökande för jag var supernöjd efter besöket och har äntligen hittat en ersättare! Tjohooo!

Vi som älskar 90-talet!

Redan när jag såg första annonseringen för ett par år sedan om en 90-tals festival växte mitt intresse kopiöst. 90-talet då det gjordes så himla mycket bra musik. En hel dag med sådan musik mitt i sommaren! Hur grymt kan det inte bli!?
Så ÄNTLIGEN har jag bokat biljetter till sommarens festival tillsammans med Veronica. Visserligen typ 4 månader kvar men under tiden hinner man peppa upp sig riktigt ordentligt.

Kommer du ihåg någon särskild grupp eller låt från 90-talet som låg dig extra varmt om hjärtat?

Ingen mer förkylning, tack!

I´m alive, again!
Tror ni inte att jag lyckades dra på mig ytterligare en förkylning och har känt och sett mer död än levande ut. I slutklämmen av den åkte jag “som vanligt” på bihåleinflammation och fick till slut gå till läkaren för att döda bort skiten. Mår betydligt bättre och hoppas nu på att hålla mig frisk till den 12 mars då jag ska operera min ena bihåla (som säkert är en bidragande orsak till att jag hela tiden blir förkyld).

Men slut tjatat om förkylningar! Tjejerna är äntligen friska och trivs så bra på dagis. Så kul att se deras lyckliga små ansikten när man kommer och hämtar dem. Jennifer har fått flyttat upp en avdelning och utvecklas i en rasande takt. Nu pratas det glatt om knäskålar, hjärnor och lungor. Ja, de håller på att lära sig om kroppen.
Nicole är fortfarande en liten pajas. Hon rör sig på ett alldeles eget vis och ser så finurlig ut i minsta sak hon gör. Hon älskar att dansa till sång och youtube-klipp.

Skolan går sakta men säkert framåt, det är mycket hela tiden och jag känner av en inre stress konstant av att hinna med eller klarar momenten. Men peppar, peppar har det gått bra hitills. I övrigt är det mycket tankar som snurrar och speciellt efter en dag med samtal. Det väcker mycket känslor och funderingar på varför man är som man är. Förstår ni hur jag menar? Det låter snurrigt jag vet, men kanske finns det någon som känner igen sig? Jag skrev ju ett inlägg förra hösten just om min ångest och lite tankar, det finns här att läsa så slipper jag upprepa mig. Det är bara svårt att motivera sig när man inte känner sig bra till något alls, det med massa sjuka på det har inte gjort mig till den mest muntra människan på sistone. Men jag saknar ibland att blogga så nu gör jag ett sporadiskt försök igen så får vi se hur det går…

Så här ser man alltså ut som söndersnyten, sliten mamma och student med extremt dålig hy för tillfället. Ingen vacker syn, men förhoppningsvis kan väl även jag få se lite pigg ut snart när våren är på ingång!

Förkylning 578 i ordningen

Ja, vad ska man säga!? Här genomlider vi förkylningar på förkylningar utan desslike. Nicole har varit förkyld mer eller mindre sen två veckor innan jul och vi andra avlöser varandra titt som tätt.
Jag ser mer död ut än levande och det är typ precis så jag känner mig. Den här veckan har varit extra tuff då Nicoles förkylningsastma dessutom blivit värre och medicinerna har inte riktigt hjälpt. I måndags åkte vi in och fick inhalera och kom hem klockan 2 och det är nog efter det jag fortfarande inte återhämtat mig. Man blir mer spänd än vad man tror även om jag inte var orolig.

Var iväg till en näs-specialist igår och det blev beslutat att en operation av min vänstra “insida” ska utföras i början av mars. Det är med skräckblandad förtjusning som jag längtar dit. Jag hoppas att det blir den sista och att jag efter detta slipper den där vidriga “snorkråkskänslan”.

Nu ser vi framemot våren och vad resten av 2019 har att erbjuda…Mer välmående står iaf högst upp på min lista!

My Girls

Ska storasyster ha sin stol så ska lillasyster ha sin lika så. Igår satt de så fint (en liten stund) och tittade på julsånger framför Tv:n och jag tyckte de såg helt fantastiskt söta ut. Jag hyser så mycket kärlek till dessa två små liv. Utan er är jag ingenting!

Brev till Tomten

Sådär då var årets önskelista skickad till Tomten. Eller nja, Jennifers iaf! Nicole är väldigt svår att komma på något bra till. Hon ärver ju det mesta. Men en tripp trapp stol står iaf på hennes lista, annars är det som sagt svårt.

Jennifers hon önskar sig däremot det mesta. Hon pekar på allt i leksakskatalogen och ofta ber hon mig att vi ska titta på klänningar och då väljs alltid så gott som hela utbudet ut. Men jag vet att en elbil står högt upp på listan. Vi får hålla tummarna att jag kanske vinner en på Jollyroom. Då vet jag en som skulle bli glad!

I´m alive!!!

Hej allihopa,
Jag lever, eller nja, det är väl gränsfall. Man kan säga att jag kommit tillbaka från de döda (skämtosido). Vi har avlöst den ena veckan med sjukdomar efter den andra och nu sist var det jag som föll dit. Härliga förskoletider! Jag fick ett virus som ger förkylning, halsfluss (ja, virusartad), ögoninflammation, feber och slutligen lite öroninflammation. Huga är nog allt jag kan säga om förra veckan!
Än så tåras ögonen MEN det ser mycket, mycket bättre ut.

I och med alla dessa sjukdomar har det varit en pärs att få ihop pluggande, hushåll och samtidigt ha ork att självklart umgås med barnen. Känner att allt annat har fått ligga på vänt.

Mycket annat har ju hänt också. Både tråkigheter och roligheter. Som livet är!
För att punkta upp lite snabbt:

  • Min mobil blev stulen
  • Jag har tatuerat mig igen
  • Vi har kalasat och det väntar ännu mer kalas
  • Jag och Madde var på årets Halloween-fest och jag hade min bästa maskeradoutfit ever.
  • Ja, just, sa jag att vi varit sjuka? *suck*

Den urtjusiga donna fick jag hämta hem från dagis idag iaf. Det blev lite försiktigt gående i pölarna efter mammas förmaning om att “Du har inte gummistövlar på dig!”. Men det gick galant. Mitt stora hjärta, vad du växer och blir förståndig!

Nu väntar strax sängen för att fortsätta läka ögonen och imorgon väntar redovisning av vårt projektarbete och på torsdag tenta… Nervös, inte jag inte? *ryser*

Söndagsfilm

Godkväll!

Här har barnen precis somnat och filmen för kvällen har precis rullat igång. En gammal klassiker, Braveheart.

Har dukat upp med kräftstjärtar, saltgurka och saltiner. Precis det min kropp begärde efter gårdagens födelsedags firanden. Först maskeradkalas och sedan bjudning hos min gamla chef. Känt mig en aning sliten idag så lär bli tidigt i säng för att orka upp imorgon.

Ville bara kika in en snabbis. Nu blir det full fokus på filmen. Ha en fin kväll!

Gå till toppen