Tankar om vänskap

Senaste veckorna har jag haft tankar om vänskap som ständigt poppar upp igen. Varför är det ibland så att det verkar som att det bara är du som saknar eller du som strävar efter att ses? Är det då man ska inse att man kanske inte är så goda vänner som man först trodde?
Eller dessa som bara hör av sig när de behöver något, eller de som säger att de vill ses men använder det som en "standardfras". Varför blir jag så sårad och varför saknar jag vissa så mycket?
Vem är äkta och vem är falsk? Är ensamheten bättre ibland? Varför betyder vänskap så mycket när man har en fin familj? Och vem bryr sig egentligen?  
 






Hej och välkommen! Jag heter Jenny, mamma till tre fantastiska barn – Jennifer, Nicole och lilla Abigail. Vår familj bor i en förort till Stockholm, och vardagen är full av både glädje och utmaningar, särskilt då ett av mina barn lever med typ 1-diabetes. När jag inte jonglerar familjelivet älskar jag att dyka ner i musik, tv-serier och allt som har med mord att göra – från spännande dokumentärer till fängslande poddar. Hoppas du hittar något här som inspirerar dig eller fångar ditt intresse. Tack för att du tittar in!