Ingen mer förkylning, tack!

I´m alive, again! Tror ni inte att jag lyckades dra på mig ytterligare en förkylning och har känt och sett mer död än levande ut. I slutklämmen av den åkte jag "som vanligt" på bihåleinflammation och fick till slut gå till läkaren för att döda bort skiten. Mår betydligt bättre och hoppas nu på att hålla mig frisk till den 12 mars då jag ska operera min ena bihåla (som säkert är en bidragande orsak till att jag hela tiden blir förkyld). Men slut tjatat om förkylningar! Tjejerna är äntligen friska och trivs så bra på dagis. Så kul att se deras lyckliga små ansikten när man kommer och hämtar dem. Jennifer har fått flyttat upp en avdelning och utvecklas i en rasande takt. Nu pratas det glatt om knäskålar, hjärnor och lungor. Ja, de håller på att lära sig om kroppen. Nicole är fortfarande en liten pajas. Hon rör sig på ett alldeles eget vis och ser så finurlig ut i minsta sak hon gör. Hon älskar att dansa till sång och youtube-klipp. [envira-gallery id="2146707933"] Skolan går sakta men säkert framåt, det är mycket hela tiden och jag känner av en inre stress konstant av att hinna med eller klarar momenten. Men peppar, peppar har det gått bra hitills. I övrigt är det mycket tankar som snurrar och speciellt efter en dag med samtal. Det väcker mycket känslor och funderingar på varför man är som man är. Förstår ni hur jag menar? Det låter snurrigt jag vet, men kanske finns det någon som känner igen sig? Jag skrev ju ett inlägg förra hösten just om min ångest och lite tankar, det finns här att läsa så slipper jag upprepa mig. Det är bara svårt att motivera sig när man inte känner sig bra till något alls, det med massa sjuka på det har inte gjort mig till den mest muntra människan på sistone. Men jag saknar ibland att blogga så nu gör jag ett sporadiskt försök igen så får vi se hur det går... Så här ser man alltså ut som söndersnyten, sliten mamma och student med extremt dålig hy för tillfället. Ingen vacker syn, men förhoppningsvis kan väl även jag få se lite pigg ut snart när våren är på ingång!






Hej och välkommen! Jag heter Jenny, mamma till tre fantastiska barn – Jennifer, Nicole och lilla Abigail. Vår familj bor i en förort till Stockholm, och vardagen är full av både glädje och utmaningar, särskilt då ett av mina barn lever med typ 1-diabetes. När jag inte jonglerar familjelivet älskar jag att dyka ner i musik, tv-serier och allt som har med mord att göra – från spännande dokumentärer till fängslande poddar. Hoppas du hittar något här som inspirerar dig eller fångar ditt intresse. Tack för att du tittar in!